Efter en snöig vinter och regnig vår stiger nu Vänerns vattennivåer mycket snabbt. Bara på den här veckan har det stigit ca 15 cm vilket är tämligen ovanligt. Tappningen i Göta Älv är sedan länge fullt, som alltid, men vattnet stiger snabbt ändå. Snösmältningen i norra Värmland har kommit igång och stora snömängder i början av april runt södra Vänern har ju gjort att tillrinningen är betydligt större än avtappningen. Oavsett tappningsstrategi är det tillrinningen och väder/klimat som avgör Vänerns vattennivåer.

Det har de senaste 20 åren hänt vid 3 tillfällen av vattenståndet varit högre än dagens. Senast vi såg nivåer var våren 2020 (ca 10 cm över dagens nivå), vintern 2012 (20 cm över dagens nivå) samt våren 2007 då vi också låg ca 20 cm över dagens nivå). Det är alltså inte ovanligt med nivåer runt +90 cm över referensytan som vi nu ser. Historiskt var det ju betydligt mer vanligt såklart.

Det ovanliga är att vi under en längre period har haft riktigt lågt vattenstånd i Vänern vilket gör att mycket vedartad vegetation lyckats etablera sig på de låga avsnitten på stränderna. Det gör att det med nuvarande vattenstånd ser ut att vara otroligt högt med vatten uppe i buskar och sly. Men för 20-30 år sedan växte inget där ö.h.t. Så problemet med igenväxningen blir nu på sätt och vis mer visuellt. Jag återkommer med bilder från detta i Lurö skärgård där jag tänker dokumentera högvattnet och framförallt följa utvecklingen för vegetationen på de nu dränkta stränderna. Mycket intressant!

Min bedömning är att vattenståndet kommer att fortsätta stiga 10 kanske 20 cm till. Det beror givetvis på hur mycket mer regn vi får kommande månad. Just nu ser prognosen “torrare” ut med mer sol och lite kyligare väder och därmed minskad tillrinning. Förhoppningsvis kan nivåerna som är nu bibehållas under växtsäsongens första del, fram mot midsommar, vilket vore ju fantastiskt. Då kanske mycket vegetation som är dränkt dör ut. Jag har redan nu observerat påverkan efter isvintern och det är lite synd att det inte var lika högt vatten när vi faktiskt fick en ganska kall vinter med isdrift.

Som grafen nedan antyder är det en viss cykliskhet över topparna i vattenståndet. Och de där topparna ska inte vara så extremt toppiga…utan med varaktigt höga. Däri ligger nyckeln till att rensa stränderna från sly. Min gissning är att det även denna gång blir upp som en sol – ned som en pannkaka.